Hur elak är du?

Själv fick jag ca 14.

Är vaken för länge, sover för länge. Kryper frusen upp ur sängen och gläntar lite på persiennerna, det gråa täcket är tillbaka (om det ens har lämnat oss? Kanske har jag varit i min egna värld och sett sol?) så jag stänger persiennerna igen, fyller upp en kaffekopp och bäddar ner mig med Melissa Horn och Flyleaf.

Vi som växte upp på 90-talet minns:

Det var outlet på hemmakväll, så jag passade på att shoppa loss lite.

Blev ännu bättre när jag upptäckte att jag hade 100kr på mitt bonuskort så det blev helt gratis.

Jag har sagt det förr men jag säger det igen. Braveheart, vilket mästerverk!

Vi som växte upp på 90-talet minns:

Apati.

Jag älskar min pappa i år också.

Gå ut, röka, åka tåg, spårvagn, gå ut igen, kedjeröka två cigg på liten och kort sträcka, gå in och vänta, förbanna mig själv för att jag glömde köpa kaffe igen, kolla på klockan och konstatera att jag inte hinner, dansa en dans som alla kan utan jag för jag har dålig motorik och dessutom glömmer jag alltid stegen, gå ut och röka två cigg igen kanske ensam kanske inte, repa på småscener, äta äcklig risifrutti och bananer, gå till pressbyrån och köpa kaffe och röka ännu mer, fortsätta repa på småscener, gå ut, röka, åka spårvagn, vänta på terminalen, köpa kaffe, röka, åka tåg, gå ut, röka, komma hem.

Jag vill egentligen stanna hemma idag och jag röker alltid mer än vanligt på lördagar.

Nu har Dvdforums blogg startat upp, den tycker jag att ni ska gå in och kika på.

Kalla mig patetisk om ni vill, men jag grät som ett litet barn när jag läste den här artikeln.

Vi som växte upp på 90-talet minns :

Jag tror att det inte är långt kvar tills det kommer tillräckligt mycket snö för att det ska lägga sig utanför fönstret. Jag har redan märkt hur mina avklippta vantar gör att fingertopparna blir till is när jag går ut och hur jag, med mina iskalla fingrar, drar mössan lite längre ner och halsduken lite närmare. Men jag har inte bestämt mig ännu, jag har inte bestämt om jag ska älska eller hata det. Jag älskar vintern, problemet är att jag inte vet om jag kommer hinna tröttna innan våren smyger sig på om den kommer redan nu. Jag vet heller inte om jag känner mig klar med hösten, hösten som skulle innebära mysiga promenader med kaffe i handen men som istället blev ensam inomhus med kaffet i en mugg av porslin. Det blev inte alls som det var planerat och det irriterar mig, men nu försöker jag bara bestämma mig för om snön får komma nu eller om den måste vänta ett litet tag till så att jag mentalt kan avsluta den här hösten som blev så fel.

Jag känner mig väldigt ensam.

Spelar Sims och dricker kaffe i ett mörkt rum.